|
November 2011
HN-stipendiat
Hallands Nyheter har delat ut
sina kulturstipendier. Ett gick till mig! Så nu är jag
15.000 kr rikare!
Stipendieutdelning på
Varbergs
Teater.
Swedish
Book Review
Sjutton av mina dikter i nya
samlingen, ”En för att stanna, en för att
gå”, har i höst publicerats i Swedish Book Review,
översatta till engelska av Göran Malmqvist.
Swedish Book Review är
tidskriften för SELTA, the Swedish-English Literary
Translators´ Association, och utges av Norvik Press (University
College London).
Forum
för poesi och prosa
Onsdagen den 28 mars medverkar
jag på Forum för poesi och prosa i Göteborg.
Presidenten
Min President, den gamla
traktorn, har fått nya tändstift så nu är den
piggare än någonsin!
Juni 2011
Nittionhundrafemtiotvå.
Vi tog tåget upp till
Horred, pappa och jag. Stegade in i Kullbos affär och köpte
en traktor, en röd President. Sen körde vi hem till Grimeton,
jag satt på ena stänkskärmen, det gick långsamt,
det var ett äventyr.
Med den här Presidenten
körde min far sen ända till början av sjuttiotalet
då han köpte en, större traktor. Presidenten är
liten, ettrig. Glad som en unghäst var den ute i fårorna!
Släkt och grannar tyckte förstås det var en liten
futtig traktor. ”Den skulle du kunna ha inne på
byrån”, sa någon.
Jaa, kanske det, tänker jag
nu, för pappa skötte den pedantiskt.
Ingela
på President-traktorn med Gert Gustavsson som rustat upp
traktorn. Foto: John Strandberg
Nu är det år 2011 och
traktorn och jag har återupptagit vår relation. Gert
Gustafsson i Flähult har ägnat mycken tid åt att rusta
upp den gamle Presidenten till körbart skick. Med god hjälp
då och då av kompisen Gert Johansson i Obbhult.
Presidenten har nu varit ute
på sina första småturer, d v s gårdsplanen och
en bit neråt vägen… Nu ska fordonet registreras och
försäkras – sen kommer jag att ge mig ut på
landsvägarna.
Men redan har jag känt den
euforiska glädjen, minnet av barndomen, den första turen
sittande i regn på stänkskärmen, det godmodiga
puttrandet från motorn, röken från avgasröret.
Tack Gert G! Tack Gert J!
April
2011
Föreningen Varbergs Museums
kulturstipendiat 2011.

Klipp hämtat ur Hallands Nyheter 13 April 2011.
April 2011
Framträdande
Måndagen den 25 juli blir det konsert med
uppläsning ur diktsamlingen.
På biblioteket i Halmstad, tillsammans med Ingela och
Bengt-Göte Bengtsson.
April
2011
Nu är den ute,
min nya diktsamling "En för att stanna, en för att gå"!
Svenska Dagbladet valde
i mars att lista "En för att stanna, en för att gå" som
en av de "särskilt omistliga" diktsamlingarna under de senaste
två månaderna.
Pressröster:
”Jag ska inte säga att jag förstår den
här diktsamlingen, så tror jag inte den är tänkt.
Men den har sin bångstyriga charm och suggestionskraft. Och: det
skadar ju aldrig att drömma.”
Amelie Björck i Göteborgsposten 22 juni 2011
”Bland de klara och tydliga
minnesbilderna finns således inte sällan ett magiskt drag.
Ett okroppsligt jag kan bege sig ut på resa i kosmos. De
förflutna samsas med de kommande och planeterna samlas i
mjölksilen på trädgårdsbordet. Allt vi är
med om finns kvar någonstans, på ett hemligt ställe.
Ändå är det som livsbejakande sensualist som Ingela
Strandberg når längst. I den konkreta kontakten med det
djuriskt självklara blir hennes dikt märklig och
levande.”
Eva Ström i
Sydsvenskan 8 juni 2011
"En för att stanna
en för att gå kan med fördel läsas som en
löpande diktberättelse med omtagningar och återknytningar, en
motivkrets som görs igenkännlig. Jag försjunker
gärna i dess lantliga scener, sympatiska och milt fabulerande:..."
Martin Bergqvist, Norrbottens-Kuriren.
"Mellan lagården
och stjärnorna cirklar Strandbergs poesi, i elliptiska
rörelser mellan dåtid och nutid där döden
framträder med lugn nödvändighet: ska vi ändå
bli slam tillsammans."
Anna Hallberg, Dagens Nyheter.
"Bilden av livet som ett
långkok i ett lantligt kök är så lättsamt
sinnlig och samtidigt så plågsamt drastisk att jag
ömsom ryser, ömsom drar på smilbandet. Vem skulle kunna
uppfinna den bilden - om inte Ingela Strandberg!"
Anna Pia Åhslund, Hallands Nyheter.
"Det är en så
häftig bildstyrka i dessa dikter. Ingela Strandbergs nya
diktsamling är full av fantastiska bilder. Fulla av liv som hon
formar med orden till måleriska ögonblick av stark
närvaro, av känsla, av skärskådan, skarp
iakttagelse och rundvända minnen. Hon debuterade redan 1973 och
är en av våra stora nu levande poeter med sitt nära
tillgängliga bildspråk."
Stefan Nilson, Nerikes Allehanda.
"I sin nya diktsamling,
"En för att stanna en för att gå", finns
såväl den starka närvaron här och nu som en närvaro i ett levande
förflutet. Tydligast är detta i en dikt som utgår
från omslagsbilden och
börjar med en bildtext: "På fotografiet står min far
och jag / grensle över våra cyklar."
Ögonblicksbilden
blir i dikten ett stycke tidlöshet som i sig rymmer livets
basvillkor: "Vi är outsägliga
samlingar atomer.""
Tom Hedlund, Svenska Dagbladet.
"Ingela Strandbergs
längtan påminner en del om poetkollegan Pamela Jaskoviaks.
Det stilla landsbygdslivet
rullar på medan äventyret lockar någon annanstans,
på en plats där det finns taxibilar och ljus från gatlyktor.
Men hos Strandberg finns också en metafysisk nivå. Hennes förhållande till naturen
känns panteistiskt anstruket, naturen är fullkomlig och stor,
den omsluter poeten."
Lena Kvist, Borås Tidning.
"Kasten mellan det som
känns superspecifikt, som hämtat ur ett konkret minne, och
det mer universellt syftande är tvära och svåra. Men
jag tycker också om hur dessa dikter kränger, förblir oberäkneliga. Exempelvis genom att
diskret insisterande, liksom med lite socker i botten, tvinga på läsaren en brutalitet som finns
överallt i livet, men som ofta skyls över: "Rälsbussen
var en blundande sierska / som rusade över bäckarna / med
rådjurskyssar över nosen".
De där
rådjurskyssarna - blodet och pälstussarna, den krossade
bambin mot maskinen. Grymheten syns inte först, men den är
där."
Jenny Tunedal, Aftonbladet.
April 2011
Återutgivningar
och e-boksformat
Diktsamlingen "Lilla svarta hjärta" och
romanen "En indian i Seattle" ingår i en serie som består
av återutgivningar av Norstedts ständigt aktuella
författare, från olika epoker och ur olika generationer.
Böckerna finns också i e-boksformat. Gå in
på www.norstedts.se/digitalaklassiker
och läs mer.
Oktober 2010
Ny
titel till nya diktsamlingen
Istället för
den långa titeln ”Vi är outsägliga samlingar
atomer” kommer min nya diktsamling att heta ”En för
att stanna en för att gå”.
Omslaget är ett
svartvitt foto från min barndom med pappa och mig stående
på gårdsplanen med våra cyklar. Dikterna har ett
DÅ och ett NU som hela tiden strömmar genom varandra.
Boken
kommer i mars 2011.
”En
indian i Seattle”
Romanen ”En
indian i Seattle” från år 2000 och diktsamlingen
”Lilla svarta hjärta” från 1999 ges nu ut av
Norstedts förlag som e-böcker och beställningstryck
”En indian i
Seattle” är en berättelse som jag själv tycker
hör till det bästa jag skrivit. Den handlar om en död
indian som ska föras i bil från Seattle för att
begravas i en liten by i Arizona. En omöjlig resa! Men den
genomförs! Det är en berättelse om kärlek och
minne, om barndom, om leda.
”Lilla svarta
hjärta” är en ”argsint” liten samling
dikter om vrede och mod och trots.
Ökenvandring
Just nu vandrar jag som
i en öken… Jag skriver inte, jag sjunger inte…
Så som det brukar vara mellan flödesperioderna. Jag blir
hypokondrisk och provocerande, undergångsbenägen…
Sommaren var intensiv,
den innehöll mycken glädje men också en del sorg.
Jag gjorde flera roliga
framträdanden och sjöng med två olika musikgrupper,
dels Eva Bartholdsson och Greger Siljebo, dels med Ingela Karlsson och
Bengt-Göte Bengtsson.
Jag trodde att jag
skulle sluta sjunga! Var dödstrött på mig själv
på scenen och med mina sånger. Men, nu känns det
faktiskt kul igen! Jag skrev till och med en ny sång som jag
är riktigt nöjd med. Det var längesen…
Sången heter ”Jag är en kyssande ängel”.
Jag får
ständigt förfrågningar och böner om en ny skiva.
Nja… Vi får väl se.
Under
ökenvandringarna sliter jag ut mina skor i långa promenader,
varje dag, i ur och skur. Och så läser jag. Har just
läst ut Gaston Bachelards ”The Poetics Of Space”, en
bok om inre och yttre hus, så nu förstår jag
bättre varför mina nattliga drömmar alltid, utan
undantag, utspelar sig i min barndoms hus.
Det är
närande och god läsning under min ökenvandring bl a
för att Bachelard hela tiden uppmanar filosoferna att läsa
poesi!
Så jag
sträcker på ryggen och ger mig av.
”But what a spiral man´s being represents!,
skriver han, “… One no longer knows right away whether one
is running toward the center or escaping. Poets are well acquainted
with the existence of this hesitation of being…”
På ett annat ställe säger han: “By
means of poetic language, waves of newness flow over the surface of
being. And language bears within itself the dialectics of open and
closed. Through meaning it encloses, while through poetic expression,
it opens up.”
Nu lyser solen! Nu ska
jag gå ut innan jag fångas av de mörka hörnen i
huset jag alltid drömmer om på nätterna.
Dagdrömmarna
handlar om ett annat hus; min mormor och morfars hus som inte finns
längre, men som jag, om jag hade tillräckligt med pengar,
skulle bygga upp så att det blev precis som det en gång var
med halmtak och glasveranda med ormar under foten.
Men jag vet vad Gaston Bachelard skulle
säga. Nämligen att det är bäst att sådana
dagdrömda hus aldrig blir byggda.
Maj 2010
Ny diktsamling.
"Vi är
outsägliga samlingar atomer" är titeln på min
nästa diktsamling.
Den utkommer på
Norstedts förlag någon gång under första
halvåret 2011.
April 2010
Äntligen
vår!
Starar, sädesärlor
och lärkor! Tofsvipor kom tidigt i stora flockar, men nu ser jag
inte en enda, plötsligt. Motorsågarna klagar lite varstans i
omgivningarna. Aldrig har jag sett så många träd
fällas på en gång.
Måste
ha något med EU-bidragen att göra.
Ett tag
rensades varenda liten stengärdsgård. EU-bidrag,
EU-bidrag…
Nå,
än så länge sjunger lärkorna på fälten,
fast de blir färre och färre för varje år.
Jag
sjunger också. För ett tag sen (av en slump, eller?) blev
det så att jag gjorde ett program tillsammans med Eva
Bartholdsson och Greger Siljebo på Kustens Hus i Göteborg.
Det blev så lyckat att samarbetet nu fortsätter, bl a
på visfestivalen i Falkenberg i juli.
Jag har
varit ganska trött på mina egna sånger, ärligt
talat. Men plötsligt händer något nytt med dem.
Förändring,
förändring. Jag är i ständigt behov av att gå
vidare.
Ja, till
och med inne i huset och ute i trädgården håller jag
på att ständigt förändra.
Det
är inga stora omvälvande skeenden; flytta ett bord till
ljuset vid söderfönstret, flytta några
”solbrudar” till landet närmast altanen, köpa en
ny ros, flytta vasen med snödroppar några gånger i
rummen…Svårast är att förändra sig
själv, åtminstone till det bättre.
En ny
diktsamling tar form. Jag återkommer till den när den , o m
den, blir färdig. Det vet man aldrig riktigt, knappast
förrän de första exemplaren dimper ner och man
bläddrar, bläddrar, läser som om dikterna vore skrivna
av någon annan.
Några
nya sånger har jag inte åstadkommit, mer än en
textbearbetning av Shel Silversteins ”Balladen om Lucy
Jordan”. Jag har just ansökt om tillstånd att få
sjunga den offentligt. Få se hur det går.
Någon
ny skiva blir det inte. Jag lägger min kraft på dikterna
istället.
För
att citera en av mina favoritförfattare Elias Canetti: ”Han
läser numera endast för skenets skull, men vad han skriver
är verkligt.” (”Urets hemliga hjärta”).
Januari 2010
Program i januari
"Kom hem till jul",
uruppförande i S:t Nikolai kyrka i Halmstad söndagen den 24
januari 2010 kl 18.00. Sju satser för kör, sopransolist och
fyra instrument. Texter Ingela Strandberg. Musik Stefan Petzén.
Gott Nytt År!
Jag önskar alla ett
riktigt gott nytt år!
Jag hoppas att vi ses; i mina dikter (ständigt och jämt...),
i Halmstad den 24 januari, på Kustens hus i Göteborg den 10
februari, då jag ska sjunga mina sånger tillsammans med Eva
Bartholdsson och Greger Siljebo, och för övrigt på fler
platser och i olika sammanhang längre fram.
Jag har haft ett gott kreativt år. I maj fick jag pris från
Svenska Akademien, vilket gjorde att jag inbjöds att vara med
på Akademiens högtidsdag den 20 december. En alldeles ny och
särskild upplevelse!
Nu hoppas jag på att nya dikter ska flöda ur min penna
så att jag snart kan presentera en ny samling för min
förläggare.
Ingela
September 2009
Har fått
frågor om texten till "Blå visa", här är
därför den rätta texten.
Blå visa
(Copyright,
text och musik Ingela Strandberg Skivan "Låt dom aldrig ta dig" utgiven
på alwa musik, Halmstad)
Nu
blommar isopen i långa rader
och
än går blodet runt och jag är ung
jag
skördar salvia och blå lavendel
och
bakom gärdsgårn doftar pors och ljung
Refr: Och mina
drömmar är så blå som himlen
Och
det jag drömmer om kan ingen nå
Än
går blodet runt än så lever jag
Jag
finns just här just nu
En
sommardag
Solen
skiner skönt på höns och katter
solen
skiner skönt på mull och grus
Vid
mitt staket står en av närmsta grannarna
och
svär som vanligt och spottar snus
Refr
Kanske
kommer det en dag i morron
med
mycken oro och mycken gråt
Men min
lavendel är så blå så blå
och det
jag sjunger om kan ingen nå
Refr
I min
trädgård växer ros och kamomill
och
allt är vildvuxet och grönt och skönt
Och
själv så växer jag precis som jag vill
att
rätta till mig det är inte lönt
Refr
Jag
finns just här just nu
En
sommardag
Copyright: Ingela Strandberg
Se
även alwas sida här: Ingela
Strandberg
Maj 2009
Den 26 maj tillkännagav Svenska
Akademien att jag tilldelats det Doblougska priset på 150.000
kronor.
Priset utgår ur en fond som genom Birger Doblougs testamente 1944
överlämnades till Svenska Akademien "för
understödjande av svensk och norsk skönlitteratur samt
litteraturhistorisk forskning".
April 2009
Nu är min
skog skyddad femtio år framåt!
Vi har nu ett naturvårdsavtal
som låter de 5,8 hektaren vara ifred en stund på denna
jord. Jag tog själv initiativet. Jag älskar den här
skogen och varje gång jag gått i den har jag tänkt:
vad händer sen? När jag är död? Vem för
skogens talan då? För vem vet vad som händer här.
Landskapet förvandlas ständigt. Byggnation och
hästgårdar kryper allt närmare.
Vem bryr sig om natur?
Ja, jag vet. Jag är en rabiat
naturvän. Om jag finge råda skulle det mesta vara helt
förvildat, men nu råder jag inte, och jag ängslas
dagligen för att rödlistade fågelarter och insekter och
andra djur ska dö ut helt på grund av människans
oförstånd, korttänkthet, girighet och EU-bidrag..
Jag såg i andanom hur min skog
förvandlades till asfalt.
Nu vet jag att den i alla fall
får femtio år till att leva på.
I den första stormen (jag
vägrar kalla den Gudrun) försvann ett åttiotal
träd, mest granar. Nu ska vi vårda de gamla och nya furor
som är kvar, liksom alområdet och ekarna. Efter stormarna
har ljung, lingon och smultron kommit tillbaka. Lyckan inne i skogen
har under de senaste åren inte använts som åker utan
vuxit igen, men den håller vi (John, min man…) på
att röja. Där ska bli en glänta. Kanske kommer
vildblommorna tillbaka. Nattviol. Stor blåklocka.
Prästkrage. Slåtterblomma.

Foto:
John Strandberg
Jag arbetar nu på en ny
diktsamling. Somliga dagar kommer dikterna lätt. Ibland är
det stängt in till dem.
Så här skriver poeten Ko
Un:” Innan den kom till jorden fanns poesin först i himlen.
Det gäller även poeten som har flytt från himlen eller
drivits i exil från den och därmed givits ett
världsligt öde.”
Ko Un frågar sig om poesin
är möjlig efter Auschwitz.
Jo, säger han. ”Jag
började själv skriva mina dikter bland ruiner, på
gräsplättar mellan ruinerna efter Koreakriget, ett krig som
dödade fyra miljoner människor.”
Detta finns att läsa i Uns
diktsamling ”Stundens blomma”, Atlantis, översatt av
Inja Han och Tommy Olofsson.
Läs den!
November 2008
Anteckningar
från det osynliga?
”I am a writer,
and what I write is what I hear. I am a secretary of the invisible, one
of many secretaries over the ages. That is my calling: dictation
secretary. It is not for me to interrogate, to judge what is given me.
I merely write down the words and then test them, test their soundness,
to make sure I have heard right.”
Så säger författaren Elizabeth Costello i J.M. Coetzees
roman ”Elizabeth
Costello” Hon står ”at the Gate” som vid en
rättegång, framför en domare, en jury, som ska
släppa henne vidare, och hon måste svara för sig.
Försvara sig?
Tror hon på något? Vem har hon talat för? Offren eller mördarna?
Det kan tyckas högfärdigt och/eller flummigt att som
författare anse sig vara en som gör anteckningar från
det osynliga, men faktiskt är det en bra beskrivning. Även om
jag personligen inte går så långt som till att jag
har ett kall!
För mig tog det lång tid att öppna upp mig för
detta osynliga och jag vet ännu inte vad det består av eller
hur det går till. De dåliga dikter jag skrivit kommer
från mig själv… De bra från det osynliga.
Romantiskt? Inte ett dugg! Det är en verklighet som är
både god och ond.
Just nu skriver jag dikter om kor.
Kan man skriva en hel diktsamling bara om kor?
Vi får se.
I varje fall fortsätter jag att skriva om det jag vet något
om. Det är en hal och slipprig stig att ta sig fram på. Att
bo i sin barndoms by och hålla sig upprätt och trots allt
vara den man verkligen är – ack, det kräver mod!
Nietzsche skriver: ”När vi tar det avgörande steget och
beträder den väg som man kallar ´sin egen´,
så uppenbarar sig plötsligt en hemlighet för oss: vilka
än våra vänner och förtrogna har varit, - fram
till nu har de inbillat sig att de var överlägsna oss och nu
är de sårade.”
Jag ska kanske skriva en bok om hästar också? Jag träffar varje dag två
stora, starka arbetshästar som vilar ut sig uppe på Ryen. De
är vackra, självständiga. De väntar på mig
varje skymning.
Men var är ugglorna?
December är på ingång, kallt, mörkt, men den 21
vänder det! Då är det vintersolstånd!
Jag funderar på vad Nietzsche
också
skriver angående att gå sin egen väg : ” Mitt
råd är att börja sin suveränitet med att
tillförsäkra alla sina bekanta ett års amnesti för
alla deras synder.”
Jag gör det. Samt tillförsäkrar mig själv amnesti
för alla m i n a synder!
Juli 2008
Hallandsakademiens kulturpris på
100 000 kr har i år, 2008, givits till mig!
Priset delas ut vid högtidssammankomsten i Vinberg den 31
augusti.

Foto: John Strandberg
Juni 2008
Recensionsröster om
diktsamlingen "Bäste Herr Thoreau!"
"Aldrig tidigare har väl en
diktsamling av Ingela Strandberg framstått som så
sammanhållen och koncis, rentav minimalistisk, som hennes nya bok
Bäste herr Thoreau."
Tommy Olofsson, SVD.
"Det är lätt att tycka om det
fräna och opolerade hos Strandberg, när metaforerna inte blir
för vackra utan kommer som de vill."
Anders Olsson, DN.
"Mitt exemplar av Bäste Herr
Thoreau blir snabbt belamrat av pastellfärgade klisterlappar, av
svar och frågor. Boken ber om att få bli en
brevväxling, mellan författarna Ingela Strandberg, Henry
David Thoreau (1817-62), och läsaren."
Viktor Johansson, Aftonbladet.
"Apostrofering. Så kallas det
på litteraturvetarspråk, när en poet vänder sig
till en namngiven person i sin dikt. Ingela Strandberg apostroferar
hela sin nya bok och kallar den "Båste Herr Thoreau!" som om
diktsamlingen vore brev skrivna till filosofen vid Walden Pond."
Björn Gunnarsson, Hallands Nyheter.
"Strandberg vet att förvalta sin
förvärvade enkelhet, i korta dikter där orden får
tyngd som klara vattendroppar. Som tur är finns det också
något salt och oregerligt i denna så hemkomna poesi."
Amelie Björck, GP.
Omslag: Sara R. Adeco
Januari 2008
Nyårsdagen 2008. Solen är i
Stenbockens tecken i Skyttens stjärnbild. Det står i min
astronomiska kalender att i gryningen idag började månen
närma sig stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Och
under nätterna runt den 3-4 januari kommer stjärnor att falla
från Björnvaktaren, ja, inte är det stjärnor som
faller, det är små kometbitar, men stjärnfall är
ett vackrare ord än kometbit. Tycker jag.
Stjärnbilden Björnvaktaren med
norra stjärnhimmelns ljusstarkaste stjärna Arcturus.
”Ensamheten är en
frånvaro av tid.”, skriver Emmanuel Levinas i boken
”Tiden och den andre”.
Jaha?
Jo, det är nog sant. Utan de
andra behövs inga klockor, inget datum. Det är bara jaget och
existerandet; se där, en himmel, en tuva gräs som knastrar i
frosten, en vråk som gnäller i skyn, inte ens ett motorljud
kan återföra mig in i tiden, det kunde lika gärna vara
igår eller i morron. Att det är idag märks inte.
Men så fort jag möter
någon som stannar och står framför mig är tiden
där, uppmätt (och mäter själv), det tickar i
kroppen, jag är en urtavla med två visare, den ena för
mig själv, den andra för de andra.
Men är jag inte lika ensam
för det? Jo. Inne i mig är jag det. Därför finns
det alltså ingen tid inne i mig. Bra! Då kan jag gå
vidare.
Jag har läst Maja Lundgrens
”Myggor och tigrar” nu. Den är bra. Fruktansvärt
bra!
Det har varit mycket Strindberg ett
tag. Det är nästan alltid mycket Strindberg. Jag ser
framför mig hur han sitter i en alldeles ny dimension, skapad
enbart för honom, och är lika förbannat ensam där
som en gång här. Men han är stolt över
uppmärksamheten. Förstås. Och över att alla
levande författare vill vara den nye Strindberg, den som far fram
med ELDEN över riket!
Vad händer därute, där
långt, långt ute?
Vad vet vetenskapen som de inte talar
om för oss?
Jag tror att de vet. Att de vet mycket
mer än vad som är nyttigt för oss att veta.
Under tiden diskuterar vi
klimatförstöringen. Så hålls vi sysselsatta. Ett
tag.
Jag ska bli mormor!
Vad ska jag göra? Hur ska det
bli?
En sak vet jag: jag ska göra allt
för att bli en bättre mormor än den mor jag varit
för mina två barn! Jag skäms så
förfärligt för att jag inte orkat vara en
närvarande och förträfflig mamma, den jag skulle velat
vara!
Jag försöker gottgöra
nu. Jag tänker: måtte jag leva tillräckligt länge
för att så mycket som möjligt vara nära mina barn
och vara så ”bra” jag bara förmår!
Och barnbarnet! Lilla Liten, kom!
Den 28 januari kommer min nya
diktsamling, ”Bäste Herr Thoreau”, ut.
Jag ser efter i den astronomiska
kalendern hur det ser ut i rymden den dagen. Jo, Venus och Jupiter
kommer att stå nära varandra.
Jag hoppas ni läser mina dikter!
|